Verklighetsflykt

Mina dagar går in i varandra det ända som skiljer dom åt är nattens mörker.
På nätterna gömmer jag mig i skuggorna.
När jag stänger mina ögon kryper det i min kropp, det känns som någon gnager i mig.
Det känns som om mitt skelett är fyllt med små djur som inte kan finna ro.
När jag emellanåt slumrar in slungas jag in i demonernas värd och mina drömmar tar mig till ställen där blod, skräck och mörker härskar.
På natten blir även verken outhärdlig och min ovilja till medicin gör att natten blir en lång mörk plåga.
När solen äntligen stiger i horisonten kan jag andas ut.
I gryningen drar jag på mig mina jogging skor och ger mig iväg ut i den kalla morgon luften.
Jag vill ut innan världen fylls med människor, jag vill ha morgonen för mig själv.
jag springer ifrån nattens drömmar och demoner och in i ljuset.
Jag fyller mina dager med film och böcker och jag flyr in i fantasins underbara universum.
Jag flyr verklikheten och människorna där ute.
Jag känner mig inte som en del av världen och människorna där ute skrämmer mig.
Alla tittar på mig och jag känner mig fel.
Jag vill inte vara en del av livet, jag vill bara vara här hemma i mitt trygga hem med mina fina små katter.
Jag vet att jag slutligen beger mig ut igen och att min isolation så småningom vänder, men just nu skrämmer livet mig.
Människor får mig att skaka och jag vill bara gråta.
Tack och lov att hösten är på intåg och att alla krav och måsten tonas ner.