Med människor jag färdas med i en parallell verklighet.
Dom sprakar och överför sitt skimmer till mitt hjärta.
Dom projekterar och jag tar imot.
Jag läser av och studerar, lyssnar och avgudar.
Jag vill ge värme och glädje, se skratt och lycka.
Jag vill älska och trösta.
Jag förväntar inte att bli förstådd.
Men jag önskar att bli sedd, bli älskad tillbaks.
Snälla känn hela mig, min kropp, och allt inne i.
Och ha överseende med allt mitt kaos och min längtan efter värme.
Det är ensamt att inte vara en del av dom andra.
Människor vill inte se, dom delar inte mitt universum.
Jag har för många planeter som är i otakt med solsystemet, jag ligger i en bana som inte passar in.
Låt dom leka med varandra, låt de leva i sin lycka.
Jag nöjer mig med att se på och känna deras puls och höra deras skratt.
Jag nöjer mig.
Och skuggan är ju bättre en inget, men inne i hjärtat är jag ljus och ganska glad.
Jag ler när jag ser deras glädje och samhörighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar