Jag trodde aldrig att jag skulle bli över 25.
Kommer ihåg när jag fyllde 16 år, min mamma hade lovat mig att vi skulle till Marocko men den resan blev inställd och vi åkte till Christiania och rökte på istället.
Jag kände mig så sviken när vi inte kom iväg till Marocko men det visade sig att jag hade ängla vagt.
Den resan var inte menad som en semester tripp utan vi skulle bara agera lyckliga familjen madens bilen skulle lastas full med narko.
Min mamma åkte själv några månader senare och blev kvar, blev inlåst i ett Marockanskt fängelse.
Stackars mamma <3
Jag minns mammas vän som skulle ta hand om mig när hon satt i fängelse, han trodde det var fritt fram att ta för sig av mig.
Jag gjorde inget motstånd, låg bara stilla och väntade på att han skulle bli klar.
Hade lärt mig från tidigare att det var lättast så.
Mammas vän är död idag, överdos, men det förändrar inte det svek han utsatt mig för.
Som barn förstod jag inte själva innebörden av att ha missbrukande föräldrar.
Jag förstod att jag inte var som andra, att min mamma och pappa var annorlunda.
Jag vet att andra barn inte fick leka med mig och jag blev retad i skolan, men rädslan som fanns inne i var nog det värsta.
Jag var alltid livrädd när jag skulle hem från skolan, jag var rädd att något hemskt skulle hända med mamma och pappa.
Det lättaste var att hålla världen ute och det var nog här jag började isolera mig.
Som tonåring var det perfekt att ha mina föräldrar, jag hade inga som helst regler att följa, inga tider att passa och jag fick dricka och ta droger utan att någon lade sig i.
Jag vet att alla händelser i mitt liv har gjort mig till den jag är i dag, men det har inte bara varit dåligt och jag har lärt mig att inte döma och se ner på andra människor.
Hur som helst, jag lever nu och det har jag tänkt att fortsätta med.
Inga fler inlägger på LPT pga fler självmords försök.
Detta är mitt liv och från och med nu ska jag leva, jag vet att mitt mörker kommer ligga som en skugga runt mig men jag får passa på att andas när ljuset infinner sig.
Finaste vännen min, mitt hjärta blöder för dig. Om jag hade kunnat, hade jag tagit bort allt ont, all smärta, allt förflutet som måste bort. Jag hoppas att du en dag får känna dig fri. Du vet att jag ALLTID kommer att finnas för dig, trots vår ålderskillnad. Jag får väl vara lite som din storasyster. Jag vill bara hålla om dig och torka dina tårar. kram fina du <3
SvaraRaderaIngen kan ändra på det förflutna vi får bara lära oss att leva med det. Det känns skönt att veta att jag har dig, och du ska veta att jag alltid finns för dig också <3 Jag vet inte vad ålders skillnaden är mellan oss är men det är heller inget jag tänker över, ålder har aldrig haft någon betydelse för mig. tycker om dig så mycket Viveka <3 Kram min fina vän <3
Radera