Förväntansfull

Sitter försjunken i mina egna tankar och på min iPod spelar portishead. Tåget skumpar fram och utanför fönstret ser jag sverige susa förbi. Tänker på mitt liv, på det som har varit och på det som ska komma. Känner mig klar till att upptäcka livet, bli en del av allt som finns att upptäcka. Ska besöka en ängel i dag, det pirrar i kroppen, är nervös men samtidigt förväntansfull. Som jag har längtat och nu är det äntligen tid för vårt möte. Jag tror på att vi har funnit varandra av en anledning. Att vi ska hjälpa varandra genom livet, finnas för varandra. Kanske är jag en drömmare, men mina drömmar är det som håller mig i liv. De får mig att vilja leva, de får mig att tro på godheten. Jag har blivit sviken allt för många gånger, trampad på och utnyttjad. Men jag vill så gärna tro på att det finns något gott i alla människor. Jag ger många schanser, ofte går det ut över mitt psykiska mående. Men jag vill inte vara ensam. Känner mig så dum när jag tänker på alla dessa vilsna själar jag har gett min tillit och som sen bara har skrattat bakom min rygg för att jag är så dumsnäll. Jag förstår inte varför man vill göra så mot en annan människa. Men i min ängel vet jag att det finns godhet, hon har en aura som glöder som guld, och hennes hjärta är varmt. Bara det att hon bjuder hem mig till sitt hem, till hennes trygghet gör mig helt varm. Jag kommer fortsätta tro på mänskligheten, för ibland stöter man på små mirakel, änglar som lyser upp i mörkret och som sträcker ut sin varma hand.