Jag undrar om jag hade varit annorlunda och mått bättre inne i om allt inte var som det var.
Jag har varit uppe hos min kusin i helgen på kusin träff, jag har inte träffat flera av dom i över 20 år men likheterna är slående.
Vi har allihop levt med struliga föräldrar som har missbrukat och flängt hit och dit med oss i släptåg.
Vi har mist så många på vägens gång både föräldrar och andra vi älskat, människor som dött en allt för tidig död på grund av missbruk eller sorg.
På något sätt sitter trasigheten i våra gener, vi är omslutna av mörker och av våra egna personliga demoner.
Flera av oss har blivit sexuellt missbrukade och vi har allihop blivit mycket försummade som barn.
Det gör så ont att se, att höra deras berättelse för på något sätt är det lättare att förstå mörkret när någon annan beskriver det.
Det har varit en smärtsam helg men samtidigt har det varit skönt för nu vet jag att jag aldrig mer behöver vara ensam för vårat blod binder oss samman för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar