31 juli 2012

Vill inte mer

Det gör så ont inne i, mitt mörker omsluter mig och jag känner hur all kraft och livslust sakta förvinner ut ur mig.
Rösterna i huvudet har fått ny kraft, dom maler på om hur värdelös, smutsig och liten jag är.
Ska livet vara så här, ska det vara en evig kamp.
Jag trodde att allt var på väg att vända, att det kanske var ett lyckligt slut på min historia.
Men det känns inte så nu, ett enda litet bakslag och jag faller mot den mörka avgrunden igen.
Alla tankar och minnen kommer tillbaks med full kraft och den styrkan jag byggt upp vittrar sönder som aska mellan mina fingrar.
Döds tankarna maler på i huvudet, tankar om att inte orka hela vägen.
En längtan efter att få ett slut på det som ska kallas livet.
Varför kan jag inte få känna ro i själen, vad gör jag för fel.
Finns det någon instruktions bok på hur man gör för att vara en lycklig människa.
Jag känner mig så trasig och jag orkar inte laga mig själv hela tiden.
Mina tårar rinner och värmer mina kinder men dom värmer inte min själ.
Vem ska rädda mig, vill jag att någon ska rädda mig eller har jag uppgivit tron på något bättre.
Jag förstår inte varför jag hela tiden faller när det börjar kännas bättre.
Jag vill ju bara känna sinnesro, vara glad och tillfreds men det verkar vara en omöjlighet.
Jag är så jävla trött.
Jag är trött på mina känslor och på min barndom som hela tiden gör sig påmind, på mitt svaga psyke och på livet.
Jag vill inte mer.



5 kommentarer:

  1. Min älskade vän, mitt hjärta brister. Jag önskar så att jag kunde vara där hos dig och hålla om dig. Vi kunde trösta varandra och gråta tillsammans tills vi blev glada igen. Du finns i mina tankar. Älskar dig själasyster min <3<3<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle vara halv utan dig min skatt <3

      Radera
  2. Min kära vän.
    Livet är en stor gåta och det är faktiskt så att man får så pass svåra uppgifter som man klarar av.
    Livet är en lång vandring, och ibland stöter man på små kullar som man måste ta sig över, vilket kan gå ganska lätt faktisk. Men sen så finns det också dessa berg som kan vara så höga och otroligt branta, att det är knappt att man tar sig upp över kanten, och det kan ta tid, otroligt långt tid. Men när du väl tagit dig dit, då har du en lång och skönt nedförsbacke som du i stort sätt bara kan rulla ned för.
    Jag lovar dig att din dag kommer då du får uppleva ljuset, änglarna hjälper dig och lyser upp din väg dit, det du måste göra är att vara uppmärksam på alla dessa små tecken som dem ger dig. Änglarna vill endast förmedla kärlek och ljus, det är dem som faktiskt gör så att du ändå vill stanna kvar på denna sida av livet, för dem vet att du har en gåva, och det gäller bara för dig att hitta den, höra deras röst och följa din väg.
    Jag lovar dig att om du ber till änglarna, så finns dem där vid dig och hör vart enda ord och önskning du har. Du måste bara ha tålamod.

    En anonym vän finns här för att lyssna till din livshistoria ifall du känner för det.
    Det är alltid skönt att få skriva av sig och lätta på hjärtat för en utomstående.
    Jag förstår, lyssnar och rådgiver. Det är det som är min livsuppgift.
    Varma kramar Jenna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dina ord och din värme.....
      När jag var liten blev jag utsatt för övergrepp, både psykiskt och fysiskt, sexuellt och mentalt, under Många år.
      Då kom änglarna till mig, dom hjälpte mig att uthärda, de fanns vid min sida.
      Under alla år av mörker fanns de vi min sida.
      Men under senare år har demonerna övertagit mer och mer, deras mörker släcker ljuset.
      Det blir en inre kamp mellan det ljusa och det mörka, hoppet och sorgen.
      Vissa dagar känner jag mig hel, jag lever och mina känslor försvinner ut i intet.
      Men det svänger lika snabbt, jag faller och mörkret och minnena omsluter mig.

      Jag ska be, jag ska finna mina änglar igen.
      Jag vet att de finns där, för jag lever, jag har överlevt.
      Men jag är rädd och ensam, jag är vilsen och trasig och jag vet inte hur jag ska bli hel.

      Radera
  3. Hej igen kära ängel.
    Om du vill prata så lyssnar jag gärna, som sagt det kan alltid vara skönt att skriva av sig med någon anonym. Jag finns på JennaKarlstrom@hotmail.com ifall du känner för det.
    Må kärleken och dess värme nå dig och gör dig hel igen, jag lovar att du en dag finner den, även om det känns mörkt vissa dagar. Låt det ta tid bara, och låt dina känslor komma och gå, det är så man bearbetar dem.
    Varma kramar Jenna.

    SvaraRadera