Mina änglar

Känns så skönt att vara omgiven av ljus, färger och lukter igen, att vara en del av världen i stället för en åskådare.
Det finns människor i mitt liv som ger mig så mycket styrka och hopp, de har hjälpt mig upp ur mitt mörker.
Utan deras värme och omtanke skulle jag inte klarat resan mot ljuset på ytan.
Känslan av att kunna andas igen är så befriande, och luften känns så len mot mitt inre.
Drömmar om en framtid börjar komma tillbaks och leendet på mina läppar är äkta.
Jag är trollbunden och förförd och vågar nästan inte blunda av rädsla för att det ska vara borta när jag öppnar ögonen.
Vem är dessa änglar, hur kan jag haft sådan tur, det sprakar om dem och deras existens ger mig hopp.
Känner mig nästan förälskad, det spritter av lycka i mitt hjärta.
Mitt universum blev plötsligt ett lyckorus av färger och känslor, och deras ord förför mitt inre.
Den kärleksfulla kvinnan med all sin sorg men med ett hjärta av guld, flickan med de stora bruna ögonen som har en så varm personligheten, killen med de fina händerna som är så underbar och gör mig så varm.
Mina änglar, förklädda till människor, krigare.
Jag vet att jag aldrig blir som en i mängden, det har jag accepterat, men mina änglar bryr sig inte de ser innanför alla murar.
Känner mig så tacksam och så ödmjuk, livet ler mot mig och jag ler tillbaks.