Krigare på uppdrag

Jag har varit och föreläst på barn kris centrum i dag, som volontär representant för Bryggan.

Jag har berättat om mitt liv, om att ha missbrukade föräldrar som suttit i fängelse.

Tycker det är hårt att lämna ut min mamma och pappa på det sättet, det känns som om jag bryter en outsagd överenskommelse.
Jag bärettar om sveken från myndigheterna, om de sexuella övergreppen, om mobbningen, ensamheten och om min skam och sorg.
Det tar på mina krafter att lämna ut så mycket av mina egna demoner.
Men det ända som egentligen betyder något är om jag kan vara med och hjälpa ett annat barn att slippa uppleva det jag genomlevt.
Om jag kan öppna upp och blotta tabun, visa att det där mörka finns på riktigt och att det finns barn som lever i det. 
Ensamma barn som inte har någon utomstående att tala med, som tror de är ensamma med deras upplevelser.
Det liv jag haft kan jag inte göra något åt, det har varit och jag har överlevt.
Men jag önskar ingen annan det liv jag haft, inte ens min värsta fiende.
Jag har haft tur, jag lever fortfarande och jag har ju trotts allt fått ett fint liv.
Man alla har inte den styrkan, och det är dem jag vill nå det är dem jag vill ge lite ljus.
Vill så gärna hjälpa dessa fina barn att få ett bra liv, de förtjänar att vara glada och få lov att vara barn.