Första dagen på resten av mitt liv

Fick ett sms i dag av en man som betyder otroligt mycket för mig, han undrade var den fina tjejen han mötte för ett år sedan har blivit av.
Jag tänkte länge över hans ord, över innebörden i det han sagt.
Och jag vet inte var hon har tagit vägen, jag vet inte när det började gå utför igen.
Det gör mig ledsen.
Jag saknar han som skrev, han är och förblir min enda riktiga kärlek och jag älskar honom fortfarande med hela mitt hjärta.
Jag vet att om jag skulle stöta ihop med han på stan så skulle jag inte kunna säga nej till han.

Hela tiden så provar mina tankar på att inta samma gamla mönster, som en neråt gående, negativ spiral.
Men jag tänker inte tillåta mig själv att hamna i tanke träsket, så jag flyttar fokus.
Jag sysselsätter mig, provar på att hålla tankarna lite på avstånd.
I dag har det gått bättre en förväntat, jag känner mig nöjd med dagen.

Med ett steg i taget så ska jag fortsätta min själsliga resa, jag ska ta varje dag som en utmaning och aldrig sluta sträva efter sinnesro och invändig harmoni.
Jag ska fokusera på positivt tänkande och göra allt jag kan för att hitta den där tjejen som faktiskt tyckte om livet.
Jag ska vinna över rösterna i huvudet och inte låta mitt förflutna överskugga min framtid.