För den goda sakens skull

Jag har varit och föreläst om Bryggan och om mitt liv som vuxet barn på ett behandlingshem i dag.
Det tar på krafterna att stå framför så många människor och berätta om sådant som varit instängt i så många år.
Att berätta om alla svek och om mina föräldrars missbruk och deras fängelsevistelser.
Om ensamheten och om övergreppen om mobbningen, och om mitt självskadande och självdestruktiva beteende.
Det är gräns överskridande att öppna upp så framför främmande människor.
Och vore det inte för att jag kanske hjälper ett barn som har det som jag har haft det så skulle jag aldrig utsätta mig för det.
Efteråt när jag väl kommit hem igen i min trygga ensamhet kunde jag inte stoppa tårarna som rann längs mina kinder.
Det är inte självömkan, det är förträngda känslor som vill ut och som jag så länge låst inne i mitt innersta.
Men ingen får se mina tårar, ingen ska behöva dela min sorg.
Utåt sätt är jag den starka tjejen som överlevt ett mörkt förflutet.
Men inne i finns smärtan och skammen som en ständig följeslagare, som en extra skugga som aldrig lämnar min sida.