Vill inte mer

Jag kan inte ha det så här, jag kan inte leva med ena benet i mörkerland och andra i himlen.
Jag är så trött på att gå och vara rädd.
Känner mig panikslagen, ser ingen utväg.
Ena dagen är det färg och lycka och jag vill vara ute och upptäcka världen, leva och njuta av allt som livet har att ge.
Och innan jag vet ordet av är det så mörkt att jag inte kan se, tårarna rinner och jag vågar inte ens gå ut och slänga soporna.
Jag känner hur folk tittar på mig, hur de tisslar och tasslar bakom min rygg.
Detta kaos gör mig förvirrad och skräckslagen.
Hur klarar människor av att leva, hur gör man när man lever ?
Ska jag stänga av alla tankar och känslor som kommer över mig, hur gör man det.
Känner mig så förvirrad, så otillräcklig.
Vill så gärna vara fri från detta helvetet, vara på en rak linje med normaliteten.
Önskar att livet var lite mer som en ikea manual.