Blir ledsen, tycker så synd om denna lilla flicka.
Fast det är mitt liv, och att var enaste ord är sant och direkt från hjärtat så är det som att läsa om någon annan.
När jag tänker på mitt liv så vet jag att det inte har varit det bästa, men det har ju varit fyllt med kärlek.
Mamma och pappa har ju alltid överöst oss med kärlek och närhet.
Mina ord beskriver en liten ensam flicka som har blivit utsatt för hemska prövningar och övergrepp.
Som blivit utsatt för otroliga svek.
Som levt i ohållbara hemförhållanden med missbruk och fattigdom.
Men fast jag innerst inne vet att min historia är barsk och inte helt som alla andras så kan jag inte ändra på något som varit.
I stället har jag valt att minnas glädje stunderna och kärleken.
Jag minns glädjen i mammas ansikte när hon lyckats samla ihop pengar till att köpa något fint till oss barn.
Jag minns pappa när han lärde mej att cykla.
Eller när han och jag döpte min nalle Tiger niger.
Deras kärlek är större en något annat.
Och de har aldrig ljugit eller försökt att dölja, vilket jag är tacksam för i dag.
För barn är inte dumma, och en förälder som ljuger och undanhåller och som smusslar är mycket värre en sanningen.
På sitt sätt har de gjort sitt bästa.
Bara för i dag ska ge mina medmänniskor kärlek och omtanke.
Och jag ska inte vara rädd för att sträcka ut en hjälpande hand.
Jag ska tro på det bästa i mänskligheten och på att det finns något gott för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar