Jag lever

Jag finns, jag andas, jag lever !!
Livet är något man inte bara ska slarva bort.
Jag har varit död, tre gånger.
Jag kände inget, såg inget ljus, det fanns inget där på andra sidan.
Kanske minns jag det inte, det vet jag inte.
Men jag vet att detta är mitt liv, det är det här jag måste ta vara på.

Jag har blivit återupplivad tre gånger, jag har verkligen önskat att aldrig mer vakna.
Sista gången jag blev återupplivad låg jag i rospirater i 5 dagar och 16 timmar.
Tack vare fantastisk personal på sahlgrenska universitets sjukhus så lever jag i dag.
Men då kändes allt så hopplöst, jag kände mej så överflödig så ogiltig.
Inget betydde något, och det kändes som om mina nära och kära skulle få det bättre om jag inte fanns.
Det fanns inget i mitt liv som betydde något.
Det gör ont att tänka på.
Det gör ont att tänka på att jag gick hela vägen.

Jag har aldrig gått hos någon psykolog, jag har alltid karat mej själv.
Det är nog inte alltid så bra men jag är livrädd för auktoriteter, jag låser mej och kan inte öppna mej.
Känner mej som en belastning, som om jag slösar deras tid.
Det känns som om det finns andra som har mer behov av dem.
Jag provar på att bortse från det som hänt.
Det är sjukt svårt och ibland faller jag tillbaks i mitt dåliga tankemönster.
Men jag kämpar, jag provar på att fokusera på min framtid.
Det är skit svårt och vissa dagar så är jag inte lika stark.
Men jag kämpar, och jag vill inte att min förtid ska vinna igen.
Jag provar att tänka på allt som hänt med förståelse och ödmjukhet i hjärtat.

Det här är mitt liv, nuet och framtiden, och det är bara jag som kan forma det.
Det är bara jag som kan få ett lyckligt slut på min historia.