Du är min i drömmen

Det finns en man jag aldrig glömmer, jag var en del av hanns liv i ungefär ett år.
Det var en magisk tid, han var som en drog för mig.
Jag ville bara ha mer, jag ville dela hanns blodomlopp och flyta runt i ett förälskat rus.
Men tyvärr var han lika rädd som jag.
Jag ville allt för fort och för mycket, jag var för intensiv och känslodriven.
Jag ville allt med honom, jag ville vara i symbios och andas luften direkt ur hanns lungor.
Han påverkade mig så starkt, han projekterade över hela sej själv i mig och det kändes som om vi blev ett för en liten stund.
Jag ville ha mer men han stötte bort mig.
Kanske skrämde jag honom.
Jag blev rädd när han höll mig på avstånd, jag började dra mig undan.
Han försvann in i sej själv och jag följde hanns exempel.
Men när han vaknade upp ur sitt drömstadie så såg han mig igen, men då var skadan redan skedd.
Jag var skrämd och tilliten var borta.
Känslorna fanns där och viljan men hans sätt blev kvävande och krävande och jag flydde.

Jag flydde och det var nog ett misstag.
Känslorna som fanns i mig med honom var obeskrivliga, tror bara man får känna så en gång i livet.
När vi älskade var det som om allt försvan, som om det bara fanns han och mig och lusten.
Det var magiskt, det var första och ända gången i mitt liv sex varit bra, det var så fint.
Saknar honom fortfarande.
Jag lät mitt hjärta ta över för det kändes ju så fantastiskt.
Nu har hjärnan tagit kommando och jag har stålsatt mig.
Men jag känner fortfarande hur mitt hjärta kallar hanns namn och det gör fruktansvärt ont.

Saknaden ekar i bröstet.