Vill slippa känna

Jag tycker inte om att vara en så känslig individ, jag vill inte vara så sårbar.
Jag vill inte ha alla de rösterna i mitt huvud, röster som viskar och påminner, skrattar och nergör.
Jag skulle så gärna vilja vara lite mer som den grå massan, ha lite mindre tankar och slippa svämma över av känslor.
Förstår inte hur andra människor gör för att stänga av och bara leva.
Jag önskar att jag kunde det.
Det hade varit skönt att bara kunna vara, kunna luta sig tillbaks utan att hela tiden känna något.
Hade varit en befrielse att bara få vara.
Men hela tiden har jag ett virr varr av känslor, tankar och gnag inne i som inte vill försvinna.
Det gör mig svag och ledsen.
Tyvärr så är det så mitt inre fungerar och det får jag bara acceptera och lära mig att leva med.
Men jag har så svårt att hålla fokus, jag tappar hela tiden bort hoppet och styrkan.
Det känns som om jag ligger och krälar i en mörk gränd bland söndrigt glas och andra människors avfall.
Jag känner mig bort tappad, och jag provar hela tiden på att hitta mig själv.
Jag vet inte om någon hör mig, men jag ber till min högre makt att jag någon gång finner styrkan.
Att jag en dag får sinnesro och harmoni.